Vad är drömmar och vad är verklighet? Michael Shannon (från bl.a. Boardwalk Empire) spelar familjefadern Curtis vars liv går sin gilla gång ute på den amerikanska landsbygden. Han försöker som många föräldrar att rå om sitt hem, sin döva dotter och sin fru bäst han kan. Men Curtis börjar få återkommande mardrömmar där han ser en apokalyptisk storm svepa fram och ödelägga allt i dess väg. Han börjar fråga sig själv om han har blivit galen precis som sin mamma – och försöker till en början ta till litterär självhjälp. Men sinnestillståndet försämras och han har inget annat val än besöka både läkare och kurator, utan framgång.
Curtis klamrar sig fast i en illusion av verkligheten vilket förstärker hans oro, ångest och rädsla. Dessa känslor ger uttryck i att han låter bygga ut den gamla potatiskällaren till ett stormsäkert skydd mot den stundande katastrofen som närmar sig. Successivt faller hans värld samman när mani över familjens säkerhet går ut över arbete, vänner och hans rykte som en typisk ”Average Joe” – han börjar i andras ögon uppfattas som en man som tappat allt sunt förnuft.
Take Shelter är en drama-thriller som rör sig i gränslandet mellan psykologi och profetia. Är en person galen bara för att denne har fått en uppenbarelse? Döm själva. Filmen är även ett mästerligt exempel på hur nära människan hela tiden är de extrema ytterligheterna och hur rädslostyrda vi ofta är. Något som likaså gestaltas genom en lysande Shannon – hans subtila ansiktsuttryck och tragiska förvandling är så genomträngande att det skär i hjärtat.
Take Shelter är ingalunda en tempofylld film och bitvis blir vardagslunken väl påmind, men om man bara orkar ge den sin fulla uppmärksamhet (som den förtjänar) så är den senare hälften av speltiden en uppvisning i sann filmkonst.
Regi: Jeff Nichols
Manus: Jeff Nichols
Roller: Michael Shannon,
Jessica Chastain, Shea Whigham m.fl.
Filmens betyg: 
Recension av Andreas Ellhar