The Wrestler från 2008 var något av en comeback för Mickey Rourke som innan den här filmen inte haft några uppmärksammade huvudroller på ett antal år. Micke Rourke gör ett lysande porträtt som den nedgångne ärrade wrestlern Randy ”The Ram” Robinson. Frånsett Rourkes rollprestation ligger filmens styrka i en story vars mänskliga sidor leder till igenkänning.
Att det inte är en sinekur att vara wrestler blir publiken snart varse. Fastän det handlar om uppgjorda matcher blir kroppen rådbråkad av all kroppskontakt och höga fall mot ringens golv (något som också skildrades på ett fascinerande sätt i dokumentären Beyond the Mat från 1999). Efter att ha varit en uppmärksammad wrestler i många år, har Randy nu hamnat lite på bakgården och får ta matcher inför mindre publikmängder.
Randy tar verkligen sitt jobb på allvar och tycks vilja hålla liv i sin wrestler-persona. Det märks också snart att det är det enda han har i livet.
Filmen skildrar hur Randy slits i valet och kvalet att gå vidare från wrestlingen och ordna upp en förfelad relation med sin dotter samt försöka få till ett förhållande med dansösen (spelad av Marisa Tomei) på sin stambar. Det är lättare sagt än gjort och förvecklingarna är många i en film som är trogen sin realism.
The Wrestler nominerades till två Oscar (bästa manliga huvudroll och bästa kvinnliga biroll). Regissören Darren Aronofsky skulle gå vidare med ett nytt filmprojekt, Black Swan, som även detta fick mycket uppmärksamhet.
Filmens betyg: 
Recension av Oskar Strandberg