Efter det fenomenala genombrottet under 1950-talet skulle Marlon Brandos roller efter On the Waterfront år 1954 bli mindre uppmärksammade. Idag är många av hans filmer från 1960-talet okända för de flesta; det finns dock guldkorn som One-Eyed Jacks, The Chase, Reflections in a Golden Eye och filmen som är föremål för denna recension, Morituri.
I Morituri som utspelas under andra världskriget spelar Brando Robert Cain som lever i Indien långt från kriget. Han tvingas dock in i kriget som agent efter ha blivit utpressad av den allierade sidan som känner till att han lämnat sitt hemland Tyskland för att slippa krigstjänst. Cain ges ny identitet som SS-officer och han tvingas inte bara förställa sig till det yttre utan måste även anta personliga egenskaper som tillhör en sådan, vilket skapar en inre konflikt.
Hans uppdrag är att åka med på en tysk båt som transporterar viktig last och hjälpa de allierade att lägga beslag på denna. På båten finns också tyska politiskt oliktänkande som utför straffarbete. Med tiden kommer Cains relation med dessa förändras och likaså med kaptenen som spelas av Yul Brynner (mest känd från The Magnificent Seven).
Det blir till slut en kvinnas öde som får Cain att personligen bry sig om kriget och själv välja självuppoffringens väg för att påverka dess utgång.
Filmens betyg: 
Recension av Oskar Strandberg