Science-fiction med framtidsscenarier blir alltid mer kittlande om de är något så när troliga och mer intressanta om det finns samband med samtiden. Surrogates från 2009 i regi av Jonathan Mostow är en sådan film även om dess förutsägelser inte direkt faller inom ramen för ”hög sannolikhet”.
I Surrogates tar inte människorna på sig stiliga kläder och sminkar sig då de går utanför dörren – de låter i stället sina ”surrogater” ta över. Dessa är högteknologiska robotar som utgör en uppgradering av individen samt får råda över dess yttre framtoning. Surrogaterna är därmed snygga så klart, men också desto mer tåliga och skulle de mot förmodan gå sönder är det endast prekärt ur materialistisk synpunkt.
I den värld som Surrogates beskriver – något årtal anges ej, men det handlar inte om alltför många decennier in i framtiden – är det offentliga rummet befolkat av dylika robotar. De som vänt ryggen åt den teknologiska utvecklingen och valt att behålla människans traditionella livssätt lever i avskilda reservat, här kan en jämförelse göras med filmen District 9 från samma år.
Det går inte låta bli att göra en sammankoppling med de uppgraderade surrogaterna som tappat kontakt med sitt vanliga känsloliv och dagens digitalt uppkopplade människor. Det finns vidare mer diskreta antydningar som i repliken där personen som övervakar att systemet fungerar utbrister ”Relax we are the good guys”. Följdfrågan är given både i filmen som i vår världs: vad händer om det kommer i händerna på ”the bad guys”. Vilket multinationellt IT-företag som kan ses som föremål för antydningen behöver nog inte nämnas.
Även om Surrogates har likheter med andra science fiction filmer som Matrix och AI är den utan tvivel originell på flera sätt. Därtill är den välgjord och genomtänkt samt har ett stort Hollywood-namn i huvudrollen (Bruce Willis). Trots detta gick filmen tämligen obemärkt förbi vid premiären. Det är synd, men den har delvis sig själv att skylla då brister finns.
Surrogates är visionär i sina bästa stunder – som när människorna blivit frånkopplade sin teknologiska uniform och förbryllade går ut på gatan är det som en vinkning till en plötslig tillbakagång till före Internet. Den visionära bränsletillförseln stryps dock varje gång en berättarkliché briserar. – Dem är ganska många och ibland ganska oförsynta.
Filmens betyg: 
Recension av Oskar Strandberg