The Time Machine från 2002 är en remake av en film med samma titel från 1960. Förlaga är HG Wells debutroman från 1895. Då det är HG Wells det är fråga om handlar det inte om någon high-tech utan publiken får hålla till godo med gammal hederlig mekanik, vilket även den senare filmen varit trogen mot.
Alexander (Guy Pearce) är en professor och ägnar sin mesta tid åt studier och experiment. Han har också en trolovad som hans hjärta helt och hållet tillhör, men strax efter de bestämt tid för giftmålet blir hans blivande fästmö vådaskjuten i samband med ett rån.
Den förtvivlade Alexander beslutar nu att ägna all sin tid åt att slutföra sitt stora projekt: en tidsmaskin. Han lyckas resa tillbaka i tiden före hans trolovade blir skjuten och ser till att hon inte befinner sig på platsen där hon blivit dödad. Fast skillnaden visar sig endast vara att hon avlider på ett annat sätt och på en annan plats – tidsparadoxen tycks vara oövervinnlig.
Alexander bestämmer sig nu istället för att resa framåt i tiden för att finna svar på hur tidsparadoxen kan övervinnas. I scenen där tidsmaskinen aktiveras en andra gång visar filmmakarna hur omgivningen förändras runt den och till slut hamnar han vid år 802 701(!), vilket givetvis innebär en värld bortom fantasin.
The Time Machine skulle kunnat bli än mer intressant med ett ytterligare utvecklande kring tidsparadoxerna – det är dock heller inget som görs i originalet. Utan att resa alltför många tankeväckande frågor eller bjuda på någon rafflande spänning är det ändå en sevärd film för sina specialeffekter och gestaltandet av fantasivärldar.
Filmens betyg: 
