This Sporting Life eller Idolen som blev filmens svenska titel är den engelske regissören Lindsay Andersons filmdebut.
Filmen utspelas i en stad i norra England där Frank Machin får kontrakt med stadens Rugbylag och blir dess nya stjärnspelare. Frank som spelas av Richard Harris är ärelysten och målinriktad. När han blir bra betald av rugbyklubben börjar han klä sig stiligt och köper en dyr bil. Hans råbarkade natur och föga förmåga till social finess gör dock att han i omgivningens ögon reduceras till en kapabel rugbyspelare.
Värst av allt är att Margaret (Rachel Roberts), som Frank hyr ett rum hos och även har ett förhållande med, förhåller sig kylig mot honom. Trots att han har framgångar och skämmer bort henne med en del lyx lyckas han till sin förtret inte behaga henne. Margarets besynnerliga skepsis för honom är som omöjligt att avlägsna.
Det finns paralleller mellan Richard Harris och Marlon Brando både till utseendet och till skådespeleriet. Karaktären Frank Machin har likheter både med både Stanley Kowalski (Linje Lusta) och Terry Malloy (Storstadshamn) som grova och ohyfsade, men på samma gång känsliga och plågade unga män.
Filmen är uppbyggd i växlande tidsperspektiv med tillbakablickar och det tycks inte viktigt att förmedla en lineär utveckling. Rugbyscenerna tycks oftast bryta in i skeendet utan någon egentlig upptakt, vilket är ett snyggt filmiskt grepp och gör att tidsindelningen glider isär ännu mer.
This Sporting Life tillhör den brittiska (diskbänks)realismen som växte fram i slutet av 1950-talet och fortsatte under 1960-talet. Många ihågkomna filmer skapades under perioden av bland annat regissörer som Tony Richardson och Karel Reisz.
Filmens betyg: 
