David (Matthew Broderick i en av sina första roller) är en ung datahacker som en dag råkar passera ett datasystem hos en militärbas genom en så kallad ”bakdörr”. Detta startar en simulerad attack av ett fullskaligt angrepp från Sovjet mot USA. I WarGames precis som i Stanley Kubricks Dr. Strangelove från 1964 har ett datasystem ersatt mänsklig personal för att avlägsna brister som kan medföras av den mänskliga faktorn.
Men i båda filmerna blir utestängandet av den mänskliga faktorn i stället ödesdigert. WarGames är dock inte lika skrämmande som Kubricks film och inte fullt så övertygande i vissa hänseenden. Men det bjuds på spänning och dessutom ges en nostalgisk tidsbild över 80-talet. Davids lyckosamma försök att ta sig in i sin skolas datasystem och ändra sina och klasskompisen Jennifers (Ally Sheedy) betyg skildrar fascinerande dataålderns intåg i de privata hemmen.
När datorprogrammet som av en slump väckts till liv av David vill spela sitt krigsspel till slutet tolkas detta som ett anfall mot USA på en av landets militärbaser. David måste övertyga de ansvariga om att det bara är ett spel genom att spåra personen som konstruerade programmet innan det övergår till dödligt allvar.
Som skapare av datorprogrammet finns också den ”galna professorn” i Falken (John Wood); han kommer dock på bättre tankar genom tonåringarna David och Jennifers inflytande, vilket visar prov på den ibland väl lättköpta psykologin.
Regisserat har John Badham i en film där budskapet bekräftar att ett nukleärt krig mellan världens supermakter inte är meningsfullt om en vinnare skall kunna koras efteråt.
Filmens betyg: 
