Det fanns en tid då Sci-fi filmer inte bydde sig om realism utan genren levde på filosofin att i rymden kan allting hända. Det enda som behövdes för att vara en utomjording var en udda hudfärg eller spetsiga öron. Guardians of the Galaxy är en throwback till den tiden. Talande tvättbjörnar och träd med Vin Diesels röst är vardag i det här universumet och jag är otroligt glad över att få göra en resa i det här universumet.
Guardians of the Galaxy är det senaste kapitlet i den filmserien som Iron Man-filmerna, Thor, Captain America, The Avengers etc tillhör men kan ses helt utan någon kunskap om de filmerna. Guardians of the Galaxy handlar om ett gäng osannolika hjältar som måste slå sig samman för att hindra att ett mystiskt föremål att hamna i en ond härskares händer då det kan leda till universums undergång. Det låter som något en kan ha sätt tidigare men filmen lyckas göra det till en ny upplevelse med mycket humor, självmedvetenhet och lite Björn Skifs (musik).
Att filmen använder sig av ett klassiskt mönster kan också förlåtas då den fokuserar mer på sina karaktärer än sin story och karaktärerna lyckas bryta lite ifrån sina arketyper. Lite synd bara att den stereotypen som jag helst hade velat att filmen bröt sig ifrån, den tuffa kvinnliga krigare som ändå hela tiden måste räddas av män, sitter fast som sten.
Detta är en film som vet att den inte behöver ta sig själv särskilt seriöst men den tar saker tillräckligt seriöst så vi bryr oss om karaktärerna och det som händer. Något jag tycker vissa superhjältefilmer som försöker vara roliga glömmer bort medan andra tar sig själva för seriöst. Guardians of the Galaxy hittar en bra balans.
Sugen på Star Wars men orkar inte vänta på Episod sju? Då är Guardians of the Galaxy filmen för dig. Det är det bästa rymdäventyret på åratal.
Filmens betyg: 
Recension av Jonatan Westerman