J. M. W. Turner är en av de största konstnärerna genom historien och hans sätt att måla bortom det rent avbildande förebådade både impressionismen och expressionismen.
Mike Leigh har gjort en egensinnig ”biopic” där han ännu en gång anlitat Timothy Spall. Timothy Spall får oftast biroller och det är roligt att se denne lysande skådespelare få axla huvudrollen i en storskalig produktion som detta är. Hans tolkning av William Turner landar i en aning butter man med en smula bister uppsyn vars repliker nästintill grymtas fram.
Mike Leigh är inte ute efter att göra en ny Flicka med pärlörhänge och Mr. Turner kommer inte tilltala alla. Leigh väljer att inte försöka charma publiken med geniets excentriciteter för effekternas skull utan även de morbida sidorna medföljer. Han överdriver heller inte något specifikt drag – det vore i så fall konstnärens grymtningar – utan väljer att balansera välartade och otrevliga sidor hos huvudpersonen. Ibland kan Leigh bli väl tydlig i framställandet av Turner som enkel och i viss mån antiintellektuell gentemot det förfinade och elitistiska. Det är som vanligt i Leighs filmer högst tydligt att hjältarna inte tillhör överklassen.
Vad som saknas i filmen är ibland en röd tråd. Men kanske finns här svaret på varför det dröjt ända tills 2014 innan en stor konstnär som Turner blivit film. Turners liv tycks med andra ord inte vara lika tacksamt som en viss Vincent van Goghs att filmatisera, men det blir ändå sevärt när Mike Leigh gör det.
Filmens betyg: 
Recension av Oskar Strandberg