Stardust Memories (1980) kom året efter mästerverket Manhattan och Woody Allen fortsätter här med svart-vitt. Stardust Memories må tematiskt gå Manhattan till mötes i de kärleksvåndor huvudpersonen plågas av, men den skiljer sig i hög grad på andra plan. I Stardust Memories tar de allvarliga inslagen över än mer än i Manhattan och i centrum finns en filmregissör (som givetvis spelas av Allen själv), som säger sig inte längre vilja göra komedier.

Allens ångestladdade sidor kommer här fram mer än i hans flesta andra filmer, fast det hindrar inte att filmen trots allt är en komedi i hög grad. Framför allt är de satiriska inslagen många, vilka ofta har gemensamt att de kretsar kring den beskäftighet en firad filmmakare kan få uppleva. Sett till stil och handling går det inte att ta miste på likheterna med Federico Fellinis 8½.

Den blandning av stilar och skiftande perspektiv som uppvisas gör detta till en av Woody Allens mer ambitiösa filmer och den hyser många konstnärliga kvaliteter samtidigt som den kanske inte når upp i det underhållningsvärde som vissa andra av hans filmer av gör.

Filmens betyg:

Recension av Oskar Strandberg